Medication can help us live a happier life???

Ja, var ska jag börja??

Jag äter antidepressiv medicin……

Lite mot min vilja, men nu var det den enda utvägen att testa ifall det skulle hjälpa mitt mående. Över en månad har gått…….. ingen förbättring ännu.

Min sömnrytm har dock blivit en aning bättre. Jag somnar tidigare, men vaknar ändå iallafall minst 1 gång per natt.

Mitt mående har rasat till noll igen för flera månader sen, men nu har den verkligen farit så långt ner och skulle det finnas en linje som en temperaturmätare,skulle mitt mående vara på -100.

Jag har knappt orkat stiga upp från sängen på morgonen för att börja dagen. Vissa dagar har jag bara legat i sängen med telefonen i handen. Dock har jag fått någonstans orken att vara med min dotter och sambo ändå på dagarna för att sedan igen gå tillbaka till sängen.

Tyvärr är detta sant och det är hemskt.

Jag hatar mig själv för mitt beteende. Min familj betyder verkligen ALLT för mig och att jag mår så pass dåligt att allt som har med min familj, vänner och släkt att göra intressserar mig inte lika mycket som tidigare känns som om jag sviker dem, att jag egentligen inte förtjänar att ha dom i mitt liv för att jag är som jag är just nu. JAG borde vara ensam utan familj och vänner.

Varje gång när vi är ute eller är hos någon och hälsar på, så fejkar jag hur jag egentligen mår.

Jag verkar vara glad och helt så som jag var före jag fick depressionen.

Men allt är bara en lögn….

Inom mig så skriker jag… jag mår inte bra….hjälp mig…. jag vill bli frisk nu….jag fejkar allt…. detta är inte jag…..hjälp….

Jag hoppas att medicinen hjälper mig, men en röst inom mig säger att det bara kommer att bli värre eller också förblir jag så här.

Jag vet verkligen inte vart jag ska vända mig och vad jag ska göra och hur jag ska göra för att bli jag igen. Den glada, energiska Nette som var full med livliga fantasier, ritade för fulla muggar och bara levde livet som det var med både uppgångar och nedgångar.

Här sitter jag nu med bara mörka tankar snurrande omkring mig, jag vill bara gå och sova. En kall cider skulle också sitta fint i handen. På balkongen skulle jag bara kunna ta det lugnt denna fina kväll med cidern i vacker hand och njuta av sommaren och sista veckan av semestern.

Yatzy skulle också vara trevligt att spela tillsammans med min sambo……

Sängen lockar mer… må jag få orken att göra något ikväll med honom….

Och nu tro ni säkert att jag bara tänker negativt och inga bryr mig om min familj. Jag försöker verkligen tänka positivt…. går kanske några minuter och sen är jag tillbaka på ruta nummer 1 eller ja… kanske närmare bestämt nummer noll. Men jag försöker en dag i taget ändå fast jag inte skulle orka. Och min familj betyder verkligen allt för mig och jag är tacksam att båda har haft förståelse för hur jag är just nu och har gett mig den tid jag behöver, gett mig enrum när jag verkligen har varit på det dåliga humöret, inte orkat med något och att båda älskar mig oberoende hur jag än skulle vara nere och arg och det är jag så väldigt tacksam för.

Jag sitter nu och funderar om jag ens ska publicera detta eller bara låta detta inlägg vara sparat tills någon dag jag känner mig för att berätta sanningen. Kanske jag eventuellt bara raderar allt jag skrivit och skriver på nytt att allt är bra..jag mår dåligt, men det går.. inget att bry sig om.

Jag vet inte, oberoende om jag publiserar detta eller inte så ville jag dela med mig om hur det egentligen ligger till. Jag må vara deprimerad, men jag försöker kämpa varje dag emot min depression. Idag var det en tyngre dag, men snart är den slut. Hoppas imorgon är en bättre dag.

Nu ska jag ta tummen upp från backen och gå till min dotter och önska henne en god natt sömn och ge henne en godnatt puss för hon är trots hennes trotsålder och behov av att testa gränser, och även ger både mig och sambon grå hår så är hon en solglimt i det mörka vilket jag varje dag följer efter för att komma tillbaka i ljuset igen ♥

16708620_10212348928582041_8820935054490879822_n

 

 

 

 

Kommentera